anskku -

Intet att förtälja

Vad ska man välja..? Tv? Bok? Korsord? Lägga sig under täcket och invänta morgondagen? Allt lika trist. Önskar så att min midsommarafton sett annorlunda ut i år.

2009-06-19 @ 22:02:10 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Midsommar i morgon

Midsommarafton i morgon. Kalas och fest för många. För mig blir det nog att ladda upp med filmer och fluffa upp kuddarna i soffan. Inga inbjudningar så långt ögat når. Är så ledsen för det, samtidigt som jag inte riktigt kan förstå heller. Jag menar, om jag vetat att någon som jag kände eller stod nära satt ensam hemma under en av årets mysigaste högtider så hade jag bums och omedelbart frågat om denne någon ville följa med mig. Men alla är vi olika... Men det går inte att komma i från att det gör ont i mig. Känner mig ensam och bortglömd. Och jag vet att det snart kommer andra dagar då jag heller inte är bedd att följa med. Det gör minst lika ont.

2009-06-18 @ 18:31:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Förlåtförlåtförlåt

Jag har lyckats med bedriften av att göra mig ovän med 5 personer den här veckan! Jag konstaterar inte detta med stolthet direkt, utan undrar över hur det kunde bli så. Eller jag vet den egentliga orsaken till det, men ändå är det med en känsla av ångest och ledsenhet jag funderar över detta. Jag gillar inte konflikter, kan inte hantera konflikter speciellt bra heller. Bevisligen. Några 'förlåt för mitt beteende' och en förklaring till varför har jag åstadkommit, några fattas ännu. Det sista 'förlåtet' tycker jag inte är berättigat, så det kommer jag nog inte att framföra. Vilken jävlig vecka det har varit och ännu så länge är det bara torsdag. Undrar hur många förlåt jag har klämt ur mig innan veckans slut..?

2009-06-11 @ 13:33:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

JÄVLA PISSLIV

I dag är ingen bra dag. Ångesten växer sig allt större och större i bröstet. Känns som om jag exploderar snart, går sönder i miljontals bitar. Jag har skällt på alla runt omkring mig. Mina föräldrar, Amanda och hennes pappa. T o m hunden. Fan. Jag vet inte hur länge sedan, om alls egentligen, det var jag mådde riktigt så här dåligt. Känner för att skrika, bita, slå och stampa på allt. Tycker att allt är så förbannat orättvist. Orkarinteorkarinteorkarinteorkarinte.... Vill inte. Kan inte. Är bara så trött. Livet suger verkligen riktigt mycket just nu. Är förbittrad över att andra ska få bestämma över hur mitt liv ska se ut, över om jag ska finnas här eller inte. Jag vill inte finnas här! För jag orkar inte mer...

2009-06-09 @ 21:05:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I fucking hate you!

Det var länge sedan jag kände sådan ilska och avsky inför någon. Är så arg så att blodet kokar. Egentligen har det väl inte hänt något världsrevolutionerande nytt heller. Men ibland rinner det bara över. Många, många års irritation blir bara för mycket. Jag har varit så arg och hatat så mycket under eftermiddagen. Funderat över hur en person kan vara så imbecill och så totalt ignorant. Blotta tanken på den här personen får mig att se rött. Hade han varit här nu och jag hade fått, så hade jag klappat till honom rejält. Även om våld inte löser något så tror jag att en rejäl käftsmäll hade löst upp en del knutar inombords. Hur kan man glida igenom livet på en jäkla räkmacka? Hur kan man vara så ignorant så att det för omgivningen blir uppenbart pinsamt? Man skäms för honom då han själv inte har vett till det.
Jag har förbannat det slutgiltiga så många gånger. Jag blir inte av med honom, jag blir inte kvitt honom ur mitt liv. Har under så många år försökt att komma till ro med situationen som den är, men ändå så är det här jag hamnar. I ilskan och i hatet. Hat är en otroligt stark känsla och jag kan ärligt säga att jag inte hatar någon annan än just den här personen. Så mycket ont och så mycket tandagnissel för hans skull. Jag hatar även det faktum att han fortfarande har en makt och ett sådant inflytande i mitt liv! Jag har räknat år, månader och dagar tills jag äntligen blir av med honom, men nu undrar jag om jag någonsin blir det helt och hållet. Han kommer nog alltid att göra sig påmind som en skugga ur det förflutna. Jag får fortsätta med det jag gjort hittills - försöka lära mig att leva med det hela.
Många gånger till kommer att känna att jag behöver skrika ut:

I FUCKING HATE YOU!!!

2009-06-09 @ 16:19:25 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

A helping hand

Jag känner mig så otroligt omhuldad och omgiven av så mycket kärlek! Har så många fantastiskt fina människor runt mig som ställer upp i både vått och torrt! Jag är så glad för att jag har sådant stöd och så många att vända mig till när livet känns allt annat än rättvist. Not.
Jag hoppas att det inte var någon som tog åt sig, för ovanstående stämmer nämligen inte alls. Jag har visst några fina, fina vänner som gärna "lends me a helping hand" ibland, men till syvende och sist är det ändå det ändå de man förväntar sig stå en närmast som man ändå tror ska finnas där i ur och skur. Men icke! Så sorgligt men likaså sant.

Jag lever efter och tror benhårt på det fina taletsättet "What goes around, comes around". Jag är inte på något sätt det ultimata exemplet på någon som alltid gör det rätta, MEN jag försöker vara en snäll, hjälpsam medmänniska för dem som behöver det. Det behöver inte alltid vara stordåd som ska uträttas, men ibland hjälper det lilla, lilla så otroligt mycket! Bara det att man visar att man bryr sig och att man finns där som stöd är nog så värdefullt. Så många gånger hjälper det att bara gå till sig själv och ställa frågan - "hur skulle jag velat bli hjälpt i den här situationen"...

Med detta vill jag bara ha sagt: Tänk lite längre än vad näsan räcker nästa gång!

2009-06-07 @ 19:02:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()