anskku

Seg, tråkig och händelsefattig söndag.
Inte för att jag skulle föredragit några speciella händelser i dag i vilket fall som helst då humöret varit allt annat än på topp. Hunden löper och detta är verkligen tålamodsprövande! Under 2 veckor har hon hållt på och dragit av sig byxor, droppat blod lite varstans, gnytt och gnällt. Ute drar hon åt alla håll och kanter, kissar var tionde meter, luktar och nosar precis överallt och SLICKAR i sig andra hundars kiss!!! Villig är hon också - så fort en hund uppenbarar sig så står hon redo. En del tycker att detta beteende är sött och charmigt, men varsågoda och ta henne under löpperioderna! Får se om ni efter 3 veckor tycker att det är lika sött och charmigt. Varje löp varar alltså 3 veckor. Innan jag skaffade hund fick jag höra att tikar löper 2 gånger om året. Ester kan löpa 3 gånger om året om det vill sig illa då hon har en cykel på var fjärde månad.
Så nu har jag bestämt mig. Hon ska steriliseras. Basta. Jag orkar helt enkelt inte. T o m Amanda har tröttnat på hennes pipande och gnällande.

Amanda flydde för övrigt fältet till mormor och morfar för att vila upp sig lite. Skönt för henne. Hon har sportlov veckan som kommer. Nu har vi ju inte så mycket snö att utöva vinteraktiviteter i, så i stället får det bli en shoppingdag i Göteborg tillsammans någon dag i veckan. Håller kylan i sig, så kan vi ju visserligen åka skridskor. Det skulle vara mysigt. Vi får väl se. Fröken hade en hel del planer med kompisar också. Det kanske är roligare att hänga med kompisarna än att bli ivägtvingad av morsan till skridskobanan... 

Jaa, måndag i morgon igen då. Ångesten över detta är inte så stor, ska bli ganska skönt att strax få gå och lägga sig och få sova och känna sig (förhoppningsvis) pigg i morgon bitti. Karaktären av mina dagar ser lite annorlunda ut nu när jag är åter i jobb. Går och lägger mig i tid, tidigt upp, jobba och komma hem på förmiddagen och ändå ha hela dagen kvar. Får väl hoppas och tro att det blir bra med allt. 

Nu blir det dusch och sedan nybäddad säng!  

Uppdatering.
Jobbat 3 dagar den här veckan, 6 timmar sammanlagt. Fungerat bra. Känns som man aldrig varit borta, vad beträffar att utföra arbetsuppgifter.
Vi har kallt nu. Som tusan. I morse var det runt -13 när jag gick iväg i till jobbet. Men solen skiner och det gnistrar så fint i träden.
Tyckte synd om Ester när vi skulle ut. Hon har ett täcke som hon kan ha på sig vid kallare väder, men fröken vill inte detta. Hon blir stel som en pinne i detta täcke. Ramlar nästan omkull när, och om, hon tar ett steg iklädd detta plagg. Så, hon får vara utan. Får bli kortare promenader så länge kylan håller i sig.

Annars är det som vanligt med allt. Fredag den 13:e idag. Inte hänt något oförutsett ännu så länge i alla fall. Är inte speciellt vidskeplig av mig, så tror nog resten av dagen flyter på mest som vanligt.

I morgon är det 14:e - alla hjärtans dag. Inte så mycket för dessa komersiella dagar, men ändock så låter jag mig påverkas. Hjärtan, fluff och rosenskimmer vart man än går. Klart man hade velat bli uppvaktade med en stor blombukett i morgon...

I morgon ska jag återgå till jobb... Har inte jobbat en dag sedan början av september, så känner en viss nervositet över detta. Det blir en mjukstart med jobb 2 timmar/dag ett tag framöver. Det blir till att börja om från 0 med allt. Kommer inte ihåg mitt log-in till flex-klockan, än mindre till datorn för att komma in i Profdoc... Får väl se vad jag får uträttat under morgondagen. Blir en bedrift att bara ta sig upp ur sängen i morgon bitti tror jag. Har liksom inte behövt någon väckarklocka på bra länge - inte att ställa så att man går upp übertidigt i alla fall.
Men i vilket fall som helst så ska det bli trevligt att träffa alla trevliga arbetskamrater igen. De otrevliga vette katten...

Känner att jag har en redig huvudvärk på G, så det är nog bäst att avsluta för i dag.

Natti!

...går till världens bästa Tuijalainen! You know I love you och värdesätter din vänskap så otroligt mycket!
Puss och kram!

Häromdagen var jag i Vänersborg för att passa lilla Siri-skruttan då bror och Linda höll på med flytten från Vargön in till just Vänersborg.
Tog Siri i vagnen och begav mig ut på promenad i det kalla januarivädret. Vi strosade runt bland smågatorna och sedan ner till kanalen. Vänersborg är en liten och i mångas ögon en tråkig liten stad. Men inte i mina! Fullt med fina, gamla hus och en stad med stor mysfaktor. Nästan i varje litet hörn ligger små bodar, affärer med kuriosa och inredning - helt i min smak. För första gången på länge kände jag mig tillfreds inombords. Kände där och då att jag skulle kunna bo i denna stad och trivas alldeles utmärkt. På något sätt skulle det kunna bli den nystart jag velat ha så länge. Jag vet att man inte kan fly de bekymmer och problem man har, men på något sätt skulle jag ändå inte behöva tampas med dem på samma sätt som jag gör i dag. Det är mycket här i Trollhättan som påminner om sådant som varit och sådant som tyvärr inte blev...
Jag hade nog kunnat göra slag i saken och säga upp lägenhet och flytta på stört. Om jag varit själv. Nu är ju situationen som sådan att jag har en dotter att ta hänsyn till och när jag helt flyktigt tog upp flytt till Vänersborg blev det som jag tänkt - en stor spark bakut. Absolut inte! Att det bara är 1 mil mellan städerna spelade absolut ingen roll. Så, bara att lägga ner tankar om flytt. Åtminstone tills Amanda gått klart skola. Självklart går Amanda alltid, alltid i första hand, men någonstans i bakhuvudet gnager ändå ett litet "men jag då?".

Den finaste bukett med tulpaner vill jag skänka Joacim! Tack för allt! Din omtanke och ditt engagemang värmer.

Några dagar före jul träffade jag, vad jag då tyckte, en superkille. Denne superkille visade sig sedan vara ett stort arsle rent ut sagt! Det är nu på sistone jag äntligen kommit underfund med detta. Men då det hela utspelade sig så kände jag mig bara liten, utlämnad, ovärdig att älskas och smutsig. Det han gjorde mot mig fick den sista unsen av självförtroende att totalt försvinna. Det var först efter att jag pratat med min bästa vän om det hela och jag genom hennes reaktion över det jag berättade, förstod hur jäkla fegt och fult han handlat. Det stod väldigt klart för mig att han betett sig som en ignorant och feg jäkel! Genom sin reaktion över något jag avslöjade om mig själv, avslöjade han så mycket mer om sig själv som person och en sådan person vill då inte jag ha i min närhet.
Det tog sin lilla tid, men ajöss och ajöken säger jag nu. Utraderad ur telefonlistor och andra konton och förhoppningsvis snart också helt ur mitt minne!