Jag är kär...

...i den här jackan från Lindex:


                              Vill ha!

Hjulet snurrar men hamstern är död

Är du sugen på att dumförklara någon på ett lite mer subtilt sätt? Here goes:

Han/hon har inte alla...

... strängar på gitarren.
... prickar på sin tärning.
... pinnar i stegen.
... ägg i korgen.
... papper på kontoret.
... paddlar i vattnet.
... kottar i granen.
... klappar i säcken.
... indianer i kanoten.
... hästar i stallet.
... verktyg i lådan.
... kakor i burken.
... champinjoner på pizzan.
... flingor i paketet.
... chips i påsen.
... mackor i picknickkorgen.
... knappar på sin fjärrkontroll.
... renar på fjället.

-------------------

Hissen går inte ända upp.
Bara skum, inget öl.
Bussen stannar inte vid hållplatserna.
Rulltrappan går åt fel håll.
Antennen får inte in alla kanaler.
Bommarna är nere, lamporna blinkar, men tåget kommer aldrig.
Inte den vassaste kniven i lådan.
Prästen är i kyrkan, men det är ingen som ber.
Sladden räckte inte ända fram.
Det är inte skottat hela vägen fram till dörren.
Det lyser på övervåningen, men ingen är hemma.
Övervåningen är omöblerad.
Poletten har fastnat och returknappen strejkar.
Pedalerna går runt, men kedjan saknas.
Piken träffar inte isen.
Det ringer men ingen svarar.
Kortet är i bankomaten men det finns inga pengar på kontot.
Boken är öppen men sidorna är tomma.
Tomtarna har barrikaderat sig på loftet.
Huset är kvar men familjen har flyttat ut.
Bussen kör tom.
Parabolen har slutat sända.
Skivan snurrar men nålen är trasig.
Han/hon har fotografiskt minne men linsskyddet är fastlimmat.


Vila i frid Michael Jackson

Det har nu gått 2 veckor sedan det hemska kablades ut över världen - Michael Jackson finns inte längre med oss. Det har gått en tid och man har väl fått perspektiv över det hela. Men det känns fortfarande overkligt att min idol sedan barnsben inte längre finns här. Det kommer inga fler nya låtar, det blir inga fler konserter. Jag hade som dröm att åtminstone en gång få se honom uppträda live. Det blir inte så. Konstigt att man kan sörja en person man inte känner över huvud taget. Men genom åren har man ju ändå fått någon slags relation till honom via alla skriverier - både positiva och negativa. Jag tillhör dem som tyckerr att han levde ett högst märkligt liv men som tror att han var oskyldig till alla befängda anklagelser som kantade hans liv. Han var nog genuint god och renhjärtad och ville alla väl. Alla vackra ord och alla utmärkelser som utdelats efter hans död, var definitivt något han borde fått ta del av medan han fortfarande levde. Jag tänker på hans 3 barn. De har mist en far som älskade dem oerhört och det fanns nog inte med i världsbilden att han ville lämna dem så här tidigt i livet. Jag hoppas de blir lika älskade av familjen runt omkring dem och att de får en trygg och varm uppväxt.
Det är med stor sorg och saknad jag läser om honom, ser på videoklipp och lyssnar på hans musik och inser att det inte blir mer...

Jag hoppas innerligt att han äntligen fått den frid han förtjänar. 


                                              

Bortglömd

Jag vet inte vad som krävs för att man ska bli medbjuden att hitta på saker att göra? Eller att någon ringer eller messar för att höra så att man fortfarande lever? Stå på händer och snurra runt? Muta med pengar? Jag vet inte. Men att bara umgås med sig själv gör att allt självförtroende flyger all vägens väg. Jag känner mig totalt värdelös. Mitt sällskap duger uppenbarligen inte. Eller jo ibland - om det är något någon behöver hjälp med så klart.
Jag förstår inte. Jag vet ju visserligen att vi alla är olika, men av någon anledning så har jag väl trott att om man ser att någon i sin omgivning inte mår bra, har en tendens att isolera sig och dessutom inte har möjlighet att ta sig speciellt långt utan färdmedel, så borde en liten "empatiklocka" ringa någonstans. Eller är det bara hos mig den gör det?
Det gör ont. Jag känner mig osynlig och, som sagt, bortglömd.

RSS 2.0