anskku

Det har nu gått 2 veckor sedan det hemska kablades ut över världen - Michael Jackson finns inte längre med oss. Det har gått en tid och man har väl fått perspektiv över det hela. Men det känns fortfarande overkligt att min idol sedan barnsben inte längre finns här. Det kommer inga fler nya låtar, det blir inga fler konserter. Jag hade som dröm att åtminstone en gång få se honom uppträda live. Det blir inte så. Konstigt att man kan sörja en person man inte känner över huvud taget. Men genom åren har man ju ändå fått någon slags relation till honom via alla skriverier - både positiva och negativa. Jag tillhör dem som tyckerr att han levde ett högst märkligt liv men som tror att han var oskyldig till alla befängda anklagelser som kantade hans liv. Han var nog genuint god och renhjärtad och ville alla väl. Alla vackra ord och alla utmärkelser som utdelats efter hans död, var definitivt något han borde fått ta del av medan han fortfarande levde. Jag tänker på hans 3 barn. De har mist en far som älskade dem oerhört och det fanns nog inte med i världsbilden att han ville lämna dem så här tidigt i livet. Jag hoppas de blir lika älskade av familjen runt omkring dem och att de får en trygg och varm uppväxt.
Det är med stor sorg och saknad jag läser om honom, ser på videoklipp och lyssnar på hans musik och inser att det inte blir mer...