Dagens ord

"Hantera alla stressiga situationer som en hund - om du inte kan äta det eller leka med det, bara kissa på det och gå din väg."

Jahapp

Så sitter man här och glor in i skärmen igen... Klockan är sent på söndagkvällen och egentligen borde jag väl dra mig till sängs, men av någon anledning kommer jag mig inte för.
I dag var jag och Amanda på kalas hos kompisens son som fyllde 9 år. Kompisen har förutom sonen också en dotter på 13 år så det har genom åren blivit några kalas. Till dessa kalas brukar det oftast vara samma familjer som kommer. Det har blivit några giftermål och flertalet barn genom åren. Men det slog mig i dag... Genom alla år och på alla kalas har jag alltid, alltid varit ensam och aldrig haft något sällskap att ta med mig. Det var så trevligt och mysigt i dag, men jag saknade verkligen att känna den där självklara gemenskapen med någon. Jag ser ju hur lyckliga de andra familjerna är och det är klart att det svider lite inombords... Nästa "barnkalas" är i maj. Som det ser ut nu, så är risken stor att jag även då kommer att gå ensam.

Favourite Quote

"I don't want to die
But I ain't keen on living either"


Vykort med solrosor och tårar á la Lille skutt

Det kom ett vykort på posten i dag. Det kom från en person som förmodligen känner mig bättre än någon annan gör.
Han vet att vintern för mig inte är den bästa perioden, särskilt inte december månad, och för att pigga upp mig så skickade han mig ett vykort med solrosor på. Jag blev så himla glad över vykortet och det gjorde genast min dag så mycket bättre. Det känns bra att bli påmind om att det finns någon som bryr sig och tänker på  mig. Som en påminnelse till mig själv om detta, så har jag satt kortet på kylskåpsdörren.
Hade sedan en tid hos min samtalskontakt Kerstin. Det var ett tag sedan jag var hos henne och kände att jag hade många saker att delge henne. Det tog inte många minuter förrän jag satt och bölade som Lille Skutt. Tårarna var dock en enorm befrielse. Har känt mig så ledsen inombords under en längre peiod och det var väl det som kom nu. Det stora som suttit som en klump i bröstet försvann. Kvar blev något som nu känns som ett stort hål. Vad ska man laga det med tro..?


Jävla gubbar

Ni vet ju sedan tidigare att jag till och från varit medlem på olika nätdejting-sidor. Så även nu. I min presentation, som för övrigt inte är lång, så skriver jag klart och tydligt att jag undanber mig svar från män som platsar i kategorin gubbar och att jag dessutom vill se den jag ev pratar med.
Men trots detta så dimper det ner s k "flirtar" från gubbar i åldern 50 och över som undrar om jag har lust att höra av mig och som tycker att jag verkar vara intressant. Vanligtvis klickar jag bara bort dessa, men i kväll såg jag rött och beslöt mig för att svara denne gubbe som hörde av sig. Nu var jag rätt så vass i mitt svar och skrev något om att jag var trött på att försöka bli uppraggad av gamla gubbar och att jag aldrig någonsin skulle bli intresserad av någon i den åldern. Nu fick denne stackars man det hela till att jag anklagat honom för att vara intresserad av att ha sex med minderåriga och att han minsann skulle gå vidare med detta.
Nu sitter jag här och är så jävla arg! Bara för att man säger ifrån och ber någon respektera det man skrivit i sin presentation, så får man sådan skit tillbaka! Men det är väl bara att inse att puckon, nötter och idioter finns överallt. Får väl se vad han gör av sitt "hot" om att gå vidare med mina "sexanklagelser"... Suck.


Vackra Audrey Hepburn



   



RSS 2.0