Minnesanteckning

Ibland önskar jag att jag haft en sådan där lite bandspelare att tala in på när jag är ute på mina promenader, för det är inte klokt vad bra saker man kommer på när man är ute och går. Tänker alltid att "det ska jag komma ihåg att anteckna". Självklart gör jag inte det, för oftast har det fallit bort innan jag ens hunnit hem. Synd.
Mitt minne över lag är inte det bästa just nu. Eller det har det inte varit på ett bra tag. Det kan var lite charmigt att en stund säga att man har minne som en guldfisk eller som en teflonpanna. Men jag upplever det mer som ett bekymmer nu, för det ställer till det en del - både privat och på jobbet. Jag för anteckningar över det mesta nu för tiden, men vad hjälper det när jag glömmer att jag antecknat? Jag vet inte om jag ska tro att det är övergående, för jag vet att just nedsatt minnesfunktion kan vara en del i en depression, eller om jag ska lyfta upp det hos min läkare. För hur det än är, så är det ju ett problem för mig. Speciellt som jag haft ett alldeles utomordentligt minne tidigare...


Sen kväll

Små, korta stunder känner jag mig optimistisk och faktiskt tror att allt kommer att ordna sig. Det här är en sådan stund. Ville bara dokumentera det hela för att när det inte känns så optimistiskt längre, kunna blicka tillbaka och se att jag faktiskt kan må bra också. Även om det bara är små, korta stunder.

RSS 2.0