Sju sorger och åtta bedrövelser

Jag fick ett mess i dag. Inget vidare kul sådant. Bara ännu en sak som spär på min tvivlan om att någonsin hitta någon att dela livet med. Jag blev ledsen och bedrövad. Inte så mycket av innehållet, utan mer över att ännu en person backat angående om att träffas. Den stora frågan är alltså nu: Vad är det för fel? Vad gör jag för fel? Skriver jag och framställer mig som något jag inte är? Är det mitt utseende som inte duger? Jag har i vilket fall som helst förlorat hoppet om att få leva i tvåsamhet och istället fått inrikta mig på ett liv  i ensamhet. Överst på min sida här har jag skrivit: "It´s our godforsaken right to be loved". Tillhör jag inte den kategorin? Känner mig mer ensam och bedrövad än vad jag någonsin tidigare gjort.

Hårkatastrof!

Dotter har varit hos frisör i dag då det är dags för skolfoto i morgon. Men liksom så många gånger tidigare, så blev hon inte nöjd med resultatet. Idel tårar har det varit sedan vi kom hem. Luggen är för kort och det går inte att få den att ligga snyggt, säger hon. Själv förstår jag inte riktigt, för tycker att det ser hur bra ut som helst. Men vad vet jag - jag är ju bara morsa och förstår mig ju inte på hårkriser som man kan ha när man är 12, snart 13, år. Riktigt illa blev det när hon duschat och därefter torkat håret. Hon skulle minsann INTE gå till skolan i morgon! Något lugnare blev det i lägret blev det efter att jag lovat att hjälpa henne i morgon bitti, men helt nöjd och glad var hon inte när hon gick och la sig för en stund sedan. Inser att det här förmodligen bara är början av tonåren och att det inte kommer att bli lättare heller...


"Mitt huvud är som en torktumlare"

Ingen bra dag i dag. Vet inte vad som är mindre bra just i dag, men det kryper i hela kroppen av rastlöshet. Känner mig ledsen och sorgsen. Det har visserligen varit en del att fundera på sedan i fredags. Men egentligen är ju inte det något nytt heller. Jag gör ju för sjutton inget annat än funderar. Fram och tillbaka. Hela tiden. "Mitt huvud är som en torktumlare" hette en dokumentär som gick på tv för några veckor sedan. En rubrik som passar som handen i handsken på mig. Man blir ju knasig för mindre.
Jag försöker pressa mig och göra mitt yttersta, men går inte så bra. Tycker jag släpar fötterna efter mig när jag är ute och promenerar med Ester. Känner hur alla måsten tornar upp sig och har ingen ork eller lust att ta itu med något. Just nu skulle jag vilja ha en stor, varm famn att krypa upp i och få gråta ut ordentligt...

Vill ha!

   
En sådan här har jag önskar mig länge...

Försäkringsdjungel

Tidigare, när jag var medlem i Kommunal, ingick hemförsäkring i medlemsskapet. Nu, när jag bytt till SKTF, ingår det inte. Jag har alltså sedan jag bytte fack, för snart 2 år sedan, inte haft någon hemförsäkring! Men inte av anledningen att jag "glömt" det hela, utan för att jag ALDRIG lyckats få den berömda tummen ur häcken. Inte ens hunden, som jag haft i lite drygt 2 år, har försäkring. Men så i dag satte jag mig resolut ner för att göra något åt det hela. Gick in på olika försäkringsbolag och jämförde priser o s v. Det hela gick tyvärr inte helt i lås, då det strulade lite på sidan för vilket bolag jag till sist bestämde mig för. Kom så långt i alla fall att jag fyllde i namn och nummer och bad att få bli kontaktad. Så snart, snart har jag hem- och hundförsäkring! Bara jag som fattas sedan. =) Dotter är välförsäkrad sedan lång tid tillbaka.

Nu ser jag mest fram emot att få komma i väg på ett besök till kära syster. Får dock invänta Amanda för att se om hon har lust att hänga på.


Älskade, älskade höst




Siri Li


Babydoft

Var hos bror i dag och hälsade på. Blir inte så ofta vi ses. Vi bor väl 1 mil ifrån varandra cirkus, men eftersom jag ej är bilägare längre så blir det till att förlita sig till bussar. Varför vi inte ses så ofta, kom jag på när jag satt på bussen. Första bussen. För det är alltså först buss härifrån till torget, från torget till Vänersborg och därifrån till Vargön. Med bil skulle det ta 15 min att köra. Med buss tar det en timme lite drygt. Och sedan ska man hem också. En timme till.
Min bror har för snart 4 månader sedan blivit pappa till underbara, söta lilla Siri. Önskar SÅ att jag kunde träffa henne oftare! Finns det något mysigare och gosigare än att hålla i en liten plutt? Få bli barnslig och gulla och så det bästa - LUKTA på den lilla plutten! Önskar att jag kunnat stoppa ner henne i min väska och smuggla med henne hem. Min dag blev så mycket bättre efter besöket hemma hos dom.

RSS 2.0