I fucking hate you!
Det var länge sedan jag kände sådan ilska och avsky inför någon. Är så arg så att blodet kokar. Egentligen har det väl inte hänt något världsrevolutionerande nytt heller. Men ibland rinner det bara över. Många, många års irritation blir bara för mycket. Jag har varit så arg och hatat så mycket under eftermiddagen. Funderat över hur en person kan vara så imbecill och så totalt ignorant. Blotta tanken på den här personen får mig att se rött. Hade han varit här nu och jag hade fått, så hade jag klappat till honom rejält. Även om våld inte löser något så tror jag att en rejäl käftsmäll hade löst upp en del knutar inombords. Hur kan man glida igenom livet på en jäkla räkmacka? Hur kan man vara så ignorant så att det för omgivningen blir uppenbart pinsamt? Man skäms för honom då han själv inte har vett till det.
Jag har förbannat det slutgiltiga så många gånger. Jag blir inte av med honom, jag blir inte kvitt honom ur mitt liv. Har under så många år försökt att komma till ro med situationen som den är, men ändå så är det här jag hamnar. I ilskan och i hatet. Hat är en otroligt stark känsla och jag kan ärligt säga att jag inte hatar någon annan än just den här personen. Så mycket ont och så mycket tandagnissel för hans skull. Jag hatar även det faktum att han fortfarande har en makt och ett sådant inflytande i mitt liv! Jag har räknat år, månader och dagar tills jag äntligen blir av med honom, men nu undrar jag om jag någonsin blir det helt och hållet. Han kommer nog alltid att göra sig påmind som en skugga ur det förflutna. Jag får fortsätta med det jag gjort hittills - försöka lära mig att leva med det hela.
Många gånger till kommer att känna att jag behöver skrika ut:
I FUCKING HATE YOU!!!
