anskku

Ett litet hjärta står ensamt och gråter.
Sårat av många, men ändå det förlåter.
Sliter i det gör många, de bara tar och tar.
Ändå står alltid detta lilla hjärta ensamt kvar.
Lurat av många, de leker med det lätt.
Men aldrig att någon vill behålla det på något konstigt sätt.
Varför vara med i leken, när man reglerna inte kan?
Varför tro på kärleken som sägs vara sann?
Varför leka med andras hjärtan när man har varsitt?
Varför är detta hjärta just mitt?