31/12 2009
När jag tittar ut genom fönstret möts jag av, för vår del vid den här tiden på året, en ovanlig syn - gnistrande vita träd och alldeles vitt på marken. Har dessvärre ingen termometer så vet inte exakt vad tempen utomhus är, men enligt vädret på TT/ELA så är det tydligen -12°. Härligt! Får pälsa på mig ordentligt när jag om stund knallar ner till affären.
Sista dagen för 2009. Hur ska man sammanfatta året? Jag vet ärligt talat inte. Egentligen ingen större skillnad mot hur året dessförinnan var, tror jag. Några rejäla störtdykningar där jag sedan inte orkat ta mig ända upp. När jag tänker efter så vet jag inte om jag nått toppen någon gång under året. Oavsett hur jag mått. Nu är ju mitt minne uppenbarligen inte i bästa skick, men några rejäla glädjetoppar eller lyckorus kan jag inte påminna mig om.
Nu är jag inte den där typen som klämkäckt säger "nytt år, nya tag" eller "det kan bara bli bättre nu". Hur år 2010 blev, får jag sitta och berätta om om 365 dagar. Endast då vet jag.
Vad jag däremot vet, är att jag kommer att ta en dag i taget. En dag i taget. Det är vad jag mäktar med just nu.
Jag kan dock säga att jag då det gäller att lära känna mig själv, har tagit ett skutt framåt. Jag vet mer om mig själv och var jag kommer ifrån. Det har varit befriande. Jag vet varför och hur. "Hur gör jag" och "vad gör jag" får jag ta under året som kommer. Förhoppningsvis blir jag klokare där med.
Men för att återgå till min sammafattning om 2009. En del nya kontakter har knutits, de flesta har tyvärr också brutits. Den stora kärleken har lyst med sin frånvaro. Jag har fått ta del av glada nyheter, men som för mig ibland också har varit svåra nyheter att ta del av. Jag har än en gång blivit varse om vilka som är mina riktiga vänner och dessa är jag så glad för att jag har. Jag har blivit uppsagd från mitt jobb som läkarsekretare på vårdcentralen. Med facit i hand, så blev jag inte särskilt ledsen utan såg det mer som ett tillfälle till att fundera på vad jag egentligen vill. (Ett av få tillfällen där jag lyckats vara någorlunda positiv.) Jag har blivit "tvingad" till en arbetsrehabilitering, som jag nu förstått är en bra sak. Jag är glad för att jag har ett ställe att gå till varje dag. Ett ställe där jag kan vara mig själv, där jag inte behöver prestera, där inga krav ställs på mig, där jag inte behöver stressa sönder mig. Jag har mått dåligt över många saker. Jag har dåligt samvete över desto fler. Jag har blivit sviken och besviken. Men jag har ändå försökt att vara en god människa, en hjälpande vän, någon som ställer upp i den mån jag orkar och klarar av. Jag hoppas att det uppskattats. Jag har i alla fall försökt att visa min uppskattning och tacksamhet gentemot de som varit vänliga och hjälpsamma.
Ja, det var nog det jag ville ha sagt. Skulle jag komma på något mer, så återkommer jag.
Jo en sak till. Jag är inte den som blir gladast över de stora presenterna eller de största gesterna. Ibland, eller oftast, är det det lilla, lilla som räknas och som gör mig gladast.
Gott nytt år från mig.
Sista dagen för 2009. Hur ska man sammanfatta året? Jag vet ärligt talat inte. Egentligen ingen större skillnad mot hur året dessförinnan var, tror jag. Några rejäla störtdykningar där jag sedan inte orkat ta mig ända upp. När jag tänker efter så vet jag inte om jag nått toppen någon gång under året. Oavsett hur jag mått. Nu är ju mitt minne uppenbarligen inte i bästa skick, men några rejäla glädjetoppar eller lyckorus kan jag inte påminna mig om.
Nu är jag inte den där typen som klämkäckt säger "nytt år, nya tag" eller "det kan bara bli bättre nu". Hur år 2010 blev, får jag sitta och berätta om om 365 dagar. Endast då vet jag.
Vad jag däremot vet, är att jag kommer att ta en dag i taget. En dag i taget. Det är vad jag mäktar med just nu.
Jag kan dock säga att jag då det gäller att lära känna mig själv, har tagit ett skutt framåt. Jag vet mer om mig själv och var jag kommer ifrån. Det har varit befriande. Jag vet varför och hur. "Hur gör jag" och "vad gör jag" får jag ta under året som kommer. Förhoppningsvis blir jag klokare där med.
Men för att återgå till min sammafattning om 2009. En del nya kontakter har knutits, de flesta har tyvärr också brutits. Den stora kärleken har lyst med sin frånvaro. Jag har fått ta del av glada nyheter, men som för mig ibland också har varit svåra nyheter att ta del av. Jag har än en gång blivit varse om vilka som är mina riktiga vänner och dessa är jag så glad för att jag har. Jag har blivit uppsagd från mitt jobb som läkarsekretare på vårdcentralen. Med facit i hand, så blev jag inte särskilt ledsen utan såg det mer som ett tillfälle till att fundera på vad jag egentligen vill. (Ett av få tillfällen där jag lyckats vara någorlunda positiv.) Jag har blivit "tvingad" till en arbetsrehabilitering, som jag nu förstått är en bra sak. Jag är glad för att jag har ett ställe att gå till varje dag. Ett ställe där jag kan vara mig själv, där jag inte behöver prestera, där inga krav ställs på mig, där jag inte behöver stressa sönder mig. Jag har mått dåligt över många saker. Jag har dåligt samvete över desto fler. Jag har blivit sviken och besviken. Men jag har ändå försökt att vara en god människa, en hjälpande vän, någon som ställer upp i den mån jag orkar och klarar av. Jag hoppas att det uppskattats. Jag har i alla fall försökt att visa min uppskattning och tacksamhet gentemot de som varit vänliga och hjälpsamma.
Ja, det var nog det jag ville ha sagt. Skulle jag komma på något mer, så återkommer jag.
Jo en sak till. Jag är inte den som blir gladast över de stora presenterna eller de största gesterna. Ibland, eller oftast, är det det lilla, lilla som räknas och som gör mig gladast.
Gott nytt år från mig.
Kommentarer
Trackback
