anskku

...när man loggar in på Facebook och kollar av folks status efter helgen. Herregud. Har alla det så snuttegulligt? Är alla så jäkla rediga? "Haft en uuunderbar helg i Kiel med massor med trevliga människor!" "Äntligen slappa efter helgens slitgöra!" "Ska iväg på träning - idag blir det Bodyattack!" "Svettigt pass på gymmet!" "Hälsat på hos svärmor. Mysig picknik på vägen hem!" 'Detta är bara ett axplock av helgens alla statusuppdateringar. Många gånger känns det som en evig tävling om vem som hinner mest, tränar oftast och vem som är bäst över lag. Orka.

Kom precis in efter en promenad med Ester. Det blåste rätt rejält ute. Men med vinden i ryggen, och håret,  och bra musik i lurarna så kändes det enbart uppfriskande. Fick vårkänslor då vinden i mitt tycke dessutom var ganska så ljum. Vårkänslorna försvann i samma takt vi vände hemåt och jag fick vinden i ansiktet i stället. Dessutom tillkom lite ilsket regn i detta underbara blåsinferno. Ester tyckte nog inte heller det var så skönt, för hon försvann in i sitt lilla hus så fort vi kom innanför dörren. Nåja, nu blir det bakad potatis med kräftröra och veckans första avsnitt av "Halv åtta hos mig".
Hejs!

   
 
Klicka på bilderna för att se i större format. Vill ni prova själva så gå in på www.photofunia.com.

Så förtjust i allt som är prickigt just nu. Känns så vårigt och fräscht. Gillar dessutom pastellfärgerna. Ett litet axplock:

I natt ställer vi äntligen om klockan till sommartid! Länge hade jag bekymmer med flytta fram eller flytta tillbaka den där timmen. Men har ett busbra knep som i alla fall hjälper mig att hålla reda på timmen. Det är bara att tänka på sommarmöbler! På våren plockar man fram möblerna - alltså en timme fram. På vintern tar man in möblerna - alltså en timme bak. Bra va?

Mellan 20.30-21.30 idag är det dags för den internationella kampanjen Earth Hour.
Ska ni släcka ner? För egen del funderar jag fortfarande. Kanske att jag släcker lamporna, men tv:n får stå på. Kan ju inte missa Robinson heller!! Men har väl funderat lite fram och tillbaka om hela hysterin kring den här timmen... Nu är jag säkerligen inte alls så insatt som man borde vara, men vad ska det resultera i att släcka och stänga av allt under en timme? Läste en annan bloggares åsikt kring det hela och måste nog säga att jag håller med i stort.
Så här skrev hon bl a:

"Så någon kortsiktig förändring får vi knappast, men som jag har förstått det så var väl inte det målet med jippot heller. Tanken är väl snarare att man ska "väcka" världens ledare, att få dem att agera. Men helt ärligt så tror jag de är föga imponerade av att vi fumlar runt i mörker en timme om året. Jag tror hellre att höjdarna precis som oss andra kommer att delta i Earth hour och på så vis fyllas av ett visst mått av självbelåtenhet."

Jaja, det är ju en stund kvar. Får väl se hur det slutar. I mörker kommer jag med all säkerhet ändå inte att sitta även om lamporna inte är tända. Det blir ju så ljust och fint med tända ljus.

Hittade denna utmaning på en av bloggarna jag brukar läsa.

Den går ut på följande: Googla ditt namn plus "är" inom citationstecken. Exempel "Anna-Lena är". Kopiera de fem första träffarna där meningarna innehåller "Anna-Lena är..." och lägg in dem på din blogg.

Dessa hittade jag:

Anna-Lena är utbildningsledare för B. Hon utbildar i bilen samt på teorikursen. (Skulle nog inte ha tålamod till detta)

Anna-Lena är säker på att hon fortfarande arbetar som tekniker om fem år. (Mjae, tror inte det... Det tekniska sinnet är inte fullt så utvecklat)

Anna-Lena är dessutom ansvarig för konst- och design-utbildningar på Studiefrämjandet i Stockholm. (Hade kanske varit något)

I januari 1995 föddes vår dotter Karin Hedvig Eleonora, kallas Hedvig. På fotot tillsammans med mamma Anna Lena är hon nästan 6 månader gammal. (Fina namn, något att lägga på minnet)

Anna-Lena är volontär på katthem. (Tja, inte helt omöjligt)

Näe, vad säger ni? Verkar inte vara så glamouröst att heta Anna-Lena va? Lite kul uppgift dock.

Har så svårt att motivera mig till att gå till jobbet... Det gäller inte bara i morgon, utan överhuvudtaget. Jag vet inte vad det är - om det är arbetsuppgifterna eller stället. Att jag sedan inte har de mest sympatiska arbetskamraterna gör ju inte det hela bättre eller roligare. Hur kul är det att komma till jobbet efter nästan en veckas frånvaro och inte någon i sekreterarrummet ens bemödar sig med att fråga hur jag mår eller hur jag haft det. Känns fantastiskt att börja arbetsdagen med tårar i ögonen och då inte enbart för nonchalansen utan för att jag ser att inte en jäkel har lyft ett finger för att underlätta min arbetsbörda. Allt har blivit liggande och dessutom har man bara slängt till mig ännu mer att ta hand om nu.
Drar mig för att gå och lägga mig för jag vet att när jag vaknar så är det början till ännu en arbetsdag...

Sucker for pretty things...

Detta gjorde jag häromdagen:

Vilket i sin tur resulterade i

Efter ett besök på vårdcentralen och Apoteket landade jag hemma med

och


Så kan det gå när man tar ut hunden på promenad.

Seg, tråkig och händelsefattig söndag.
Inte för att jag skulle föredragit några speciella händelser i dag i vilket fall som helst då humöret varit allt annat än på topp. Hunden löper och detta är verkligen tålamodsprövande! Under 2 veckor har hon hållt på och dragit av sig byxor, droppat blod lite varstans, gnytt och gnällt. Ute drar hon åt alla håll och kanter, kissar var tionde meter, luktar och nosar precis överallt och SLICKAR i sig andra hundars kiss!!! Villig är hon också - så fort en hund uppenbarar sig så står hon redo. En del tycker att detta beteende är sött och charmigt, men varsågoda och ta henne under löpperioderna! Får se om ni efter 3 veckor tycker att det är lika sött och charmigt. Varje löp varar alltså 3 veckor. Innan jag skaffade hund fick jag höra att tikar löper 2 gånger om året. Ester kan löpa 3 gånger om året om det vill sig illa då hon har en cykel på var fjärde månad.
Så nu har jag bestämt mig. Hon ska steriliseras. Basta. Jag orkar helt enkelt inte. T o m Amanda har tröttnat på hennes pipande och gnällande.

Amanda flydde för övrigt fältet till mormor och morfar för att vila upp sig lite. Skönt för henne. Hon har sportlov veckan som kommer. Nu har vi ju inte så mycket snö att utöva vinteraktiviteter i, så i stället får det bli en shoppingdag i Göteborg tillsammans någon dag i veckan. Håller kylan i sig, så kan vi ju visserligen åka skridskor. Det skulle vara mysigt. Vi får väl se. Fröken hade en hel del planer med kompisar också. Det kanske är roligare att hänga med kompisarna än att bli ivägtvingad av morsan till skridskobanan... 

Jaa, måndag i morgon igen då. Ångesten över detta är inte så stor, ska bli ganska skönt att strax få gå och lägga sig och få sova och känna sig (förhoppningsvis) pigg i morgon bitti. Karaktären av mina dagar ser lite annorlunda ut nu när jag är åter i jobb. Går och lägger mig i tid, tidigt upp, jobba och komma hem på förmiddagen och ändå ha hela dagen kvar. Får väl hoppas och tro att det blir bra med allt. 

Nu blir det dusch och sedan nybäddad säng!  

Uppdatering.
Jobbat 3 dagar den här veckan, 6 timmar sammanlagt. Fungerat bra. Känns som man aldrig varit borta, vad beträffar att utföra arbetsuppgifter.
Vi har kallt nu. Som tusan. I morse var det runt -13 när jag gick iväg i till jobbet. Men solen skiner och det gnistrar så fint i träden.
Tyckte synd om Ester när vi skulle ut. Hon har ett täcke som hon kan ha på sig vid kallare väder, men fröken vill inte detta. Hon blir stel som en pinne i detta täcke. Ramlar nästan omkull när, och om, hon tar ett steg iklädd detta plagg. Så, hon får vara utan. Får bli kortare promenader så länge kylan håller i sig.

Annars är det som vanligt med allt. Fredag den 13:e idag. Inte hänt något oförutsett ännu så länge i alla fall. Är inte speciellt vidskeplig av mig, så tror nog resten av dagen flyter på mest som vanligt.

I morgon är det 14:e - alla hjärtans dag. Inte så mycket för dessa komersiella dagar, men ändock så låter jag mig påverkas. Hjärtan, fluff och rosenskimmer vart man än går. Klart man hade velat bli uppvaktade med en stor blombukett i morgon...

I morgon ska jag återgå till jobb... Har inte jobbat en dag sedan början av september, så känner en viss nervositet över detta. Det blir en mjukstart med jobb 2 timmar/dag ett tag framöver. Det blir till att börja om från 0 med allt. Kommer inte ihåg mitt log-in till flex-klockan, än mindre till datorn för att komma in i Profdoc... Får väl se vad jag får uträttat under morgondagen. Blir en bedrift att bara ta sig upp ur sängen i morgon bitti tror jag. Har liksom inte behövt någon väckarklocka på bra länge - inte att ställa så att man går upp übertidigt i alla fall.
Men i vilket fall som helst så ska det bli trevligt att träffa alla trevliga arbetskamrater igen. De otrevliga vette katten...

Känner att jag har en redig huvudvärk på G, så det är nog bäst att avsluta för i dag.

Natti!

...går till världens bästa Tuijalainen! You know I love you och värdesätter din vänskap så otroligt mycket!
Puss och kram!

Häromdagen var jag i Vänersborg för att passa lilla Siri-skruttan då bror och Linda höll på med flytten från Vargön in till just Vänersborg.
Tog Siri i vagnen och begav mig ut på promenad i det kalla januarivädret. Vi strosade runt bland smågatorna och sedan ner till kanalen. Vänersborg är en liten och i mångas ögon en tråkig liten stad. Men inte i mina! Fullt med fina, gamla hus och en stad med stor mysfaktor. Nästan i varje litet hörn ligger små bodar, affärer med kuriosa och inredning - helt i min smak. För första gången på länge kände jag mig tillfreds inombords. Kände där och då att jag skulle kunna bo i denna stad och trivas alldeles utmärkt. På något sätt skulle det kunna bli den nystart jag velat ha så länge. Jag vet att man inte kan fly de bekymmer och problem man har, men på något sätt skulle jag ändå inte behöva tampas med dem på samma sätt som jag gör i dag. Det är mycket här i Trollhättan som påminner om sådant som varit och sådant som tyvärr inte blev...
Jag hade nog kunnat göra slag i saken och säga upp lägenhet och flytta på stört. Om jag varit själv. Nu är ju situationen som sådan att jag har en dotter att ta hänsyn till och när jag helt flyktigt tog upp flytt till Vänersborg blev det som jag tänkt - en stor spark bakut. Absolut inte! Att det bara är 1 mil mellan städerna spelade absolut ingen roll. Så, bara att lägga ner tankar om flytt. Åtminstone tills Amanda gått klart skola. Självklart går Amanda alltid, alltid i första hand, men någonstans i bakhuvudet gnager ändå ett litet "men jag då?".

Den finaste bukett med tulpaner vill jag skänka Joacim! Tack för allt! Din omtanke och ditt engagemang värmer.

Några dagar före jul träffade jag, vad jag då tyckte, en superkille. Denne superkille visade sig sedan vara ett stort arsle rent ut sagt! Det är nu på sistone jag äntligen kommit underfund med detta. Men då det hela utspelade sig så kände jag mig bara liten, utlämnad, ovärdig att älskas och smutsig. Det han gjorde mot mig fick den sista unsen av självförtroende att totalt försvinna. Det var först efter att jag pratat med min bästa vän om det hela och jag genom hennes reaktion över det jag berättade, förstod hur jäkla fegt och fult han handlat. Det stod väldigt klart för mig att han betett sig som en ignorant och feg jäkel! Genom sin reaktion över något jag avslöjade om mig själv, avslöjade han så mycket mer om sig själv som person och en sådan person vill då inte jag ha i min närhet.
Det tog sin lilla tid, men ajöss och ajöken säger jag nu. Utraderad ur telefonlistor och andra konton och förhoppningsvis snart också helt ur mitt minne!