anskku

Nyss inkommen från kvällspromenad. Det regnade. Rejält. Men vad gjorde det? Det var enbart uppfriskande och skönt. Vi gick den vanliga slingan runt och genom kyrkogården. För första gången någonsin upplevde jag det som läskigt. Tyckte mig höra ljud från folk men såg ingen. Det är väl bara mörkret som spelar en spratt. Men självklart ska man ju vara uppmärksam och kanske inte välja så ensliga vägar när det är mörkt. Sorgligt nog så tillhör jag fortfarande den där kategorin där man resonerar "det händer inte mig"... Dessutom har jag ju Ester! Men i ärlighetens namn, vad skulle hon göra om man blev överfallen? Skulle hon fatta att jag var i fara och komma till min undsättning? Eller skulle hon hälsa glatt och tro att det var någon som ville leka? Jag undrar jag... Hon är ju enormt människoglad min hund och hälsar gärna på gud och alla hans vänner så fort tillfälle ges.
En gång kom jag hem sent på kvällen då jag hade kört mina föräldrar hem från jobbet. Ester blev kvar här hemma med Amanda som hade gått och lagt sig. Tänkte att hon kanske reagerar och är på sin vakt när hon vet att Amanda är hemma och jag inte är det. Men icke. Hon märkte inte ens att jag kom hem. Det var först när jag fått av mig ytterkläder som hon kom lallandes från sin kudde i vardagsrummet. Hon sträckte på sig bra länge och såg på mig precis som "Hallå där. Har du varit borta, eller?"
Jag ska nog inte utmana ödet och chansa på att hon skyddar mig om något skulle hända. Bättre att vara smartare och gå på ställen där det rör sig mer folk och där det är bra belysning. Ska absolut tänka på det nästa gång det är dags för kvällspromenad. Alltså i morgon.