Upp som en sol, ned som en pannkaka
Idag blir det ingen eftertanke till det jag skriver. Skriver bara rätt upp och ner.
Är ledsen, sårad och besviken. Och en smula arg.
När jag tänker efter lite närmare, så är det egentligen inte situationen i sig just nu som gör mest ont. Det är bara det att allt känns så jäkla välbekant. Så lätt att bli avfärdad och lagd åt sidan.
Men visst är jag väldigt ledsen för att det är som det är just nu också. Kanske för ledsen för mitt eget bästa.
Klart det fanns känslor med i bilden från min sida, även om jag sa att så inte var fallet. Det var väl ett sätt för mig att i alla fall försöka skydda mig själv. Man ger ju så mycket av en själv. Tills nästa gång då det blir en smula mindre. Tilliten har fått sig några rejäla knäckar. Inget man heller reparerar på en stund.
Varenda gång går man in med ett "kanske den här gången" och sedan går man ut med "inte den här gången heller". Förebrår sig själv. Står där med frågor men inga svar och ett litet "vad var det egentligen som hände"?
Men faktiskt så var situationen i det här fallet väldigt speciellt. Det visste jag. Jag visste även att utgången av det hela inte kunde slutat på något annat sätt än vad den gjorde. Men det blir tomt. Det var trivsamt och det var bra - den korta stund det varade.
Är ledsen, sårad och besviken. Och en smula arg.
När jag tänker efter lite närmare, så är det egentligen inte situationen i sig just nu som gör mest ont. Det är bara det att allt känns så jäkla välbekant. Så lätt att bli avfärdad och lagd åt sidan.
Men visst är jag väldigt ledsen för att det är som det är just nu också. Kanske för ledsen för mitt eget bästa.
Klart det fanns känslor med i bilden från min sida, även om jag sa att så inte var fallet. Det var väl ett sätt för mig att i alla fall försöka skydda mig själv. Man ger ju så mycket av en själv. Tills nästa gång då det blir en smula mindre. Tilliten har fått sig några rejäla knäckar. Inget man heller reparerar på en stund.
Varenda gång går man in med ett "kanske den här gången" och sedan går man ut med "inte den här gången heller". Förebrår sig själv. Står där med frågor men inga svar och ett litet "vad var det egentligen som hände"?
Men faktiskt så var situationen i det här fallet väldigt speciellt. Det visste jag. Jag visste även att utgången av det hela inte kunde slutat på något annat sätt än vad den gjorde. Men det blir tomt. Det var trivsamt och det var bra - den korta stund det varade.
Kommentarer
Trackback
