anskku

Kan inte någon bara komma och lyfta bort allt som är jobbigt och ledsamt?

Frågan jag ställer mig själv med jämna mellanrum är: hur länge ska jag orka? Jag har egentligen slutat orka för väldigt länge sedan. Det är inte ens av egen vilja som jag tar mig vidare, utan med vetskap om vad jag skulle orsaka om jag inte gjorde det. Fuck.

Träffade en människa för ett tag sedan som sa att hon var övertygad om att det finns en mening med livet för oss alla. Att vi utsätts för prövningar av olika de slag och att det finns en mening med dessa prövningar, men att vi inte förrän efteråt vet varför och vad. Med tanke på alla "prövningar" jag utsatts för, så måste jag ha något jäkligt bra att se fram emot.
 
Nu finns det så klart människor som säger att jag ska sluta beklaga mig, ta mig i kragen och gå vidare i mitt liv.
Jag vet, jag vet, jag vet att det finns människor som har problem och sjukdomar, riktiga problem och sjukdomar, som skulle ge allt och lite till för att få leva åtminstone halva det liv som jag lever. Men vad hjälper det mig i mitt liv här och nu? Tvärtom så spär det på mitt dåliga samvete för att jag inte tillgodogör mig mitt liv bättre än vad jag gör.