Dagen efter
Har varit en ytterst seg dag i dag. Brukar visserligen alltid vara det dagen efter utgång. Jag kom ihåg Resorb! Men misstänker att den inte är så hjälpsam mot huvudvärk.
Igår var ingen höjdarkväll direkt. Så här i efterhand kunde jag lika gärna stannat hemma. Men lätt att vara efterklok.
Har hela dagen känt sådan irritation och till viss del ilska gentemot en så kallad vän. Vi blev ovänner en stund i går kväll också. Jag kan för mitt liv inte förstå hur en människa kan vara så ignorant, omdömeslös och ha total avsaknad av empati.
Usch, blir irriterad bara jag tänker på allt dumt hon hade mage att vräka ur sig igår.
Alla som känner mig vet att jag har mått dåligt under en lång tid. De som är mig allra närmast förstår att det inte är "att bara rycka upp sig" när livet känns rent ut sagt för jävligt. Jag lever ett stillsamt liv och är inte den som är mest social. Definitivt inte när jag mår som sämst och det är en bedrift att bara ta sig ur sängen. Jag har valt att inte planera in för mycket aktiviteter eller träffar med kompisar, för oftast har det blivit så att jag fått lämna återbud precis innan. Jag förstår att folk blir besvikna och jag känner mig taskig. Därför har jag det sista alltid sagt att jag får se hur dagsläget är när det är dags för saker eller träffar.
Men igår fick jag höra att jag är en riktig svikare, urballare, som inte ställer upp för mina vänner. Jag blev så jäkla ledsen och samtidigt arg. VEM är hon att tala för mig hur jag borde göra, borde leva mitt liv, hur enkelt det är att bara ställa upp på saker, oberoende av hur man mår? Hon talade om för mig att vissa saker gör man bara, hur man än mår. Och man lämnar definitivt inte återbud till kompisar för att man har en träff med en kille. Detta återbud lämnade jag i onsdags och visst, det kändes taskigt. Men, som jag frågade min "vän", hur ofta jag gör en sådan sak? Det var då det kom - att jag gör det allt som oftast. Kanske inte för att träffa en kille, men att jag ofta lämnar återbud, sviker och gör folk besvikna.
Jag försökte till en början förklara för henne om onsdagens återbud, men det är där ignoransen och avsaknaden av empati kommer in i bilden. Då gav jag upp. Kände att hon fick tycka och tänka vad 17 hon ville. Egentligen så borde jag inte bry mig så mycket om hennes åsikter. Men det gör så ont när jag vet hur fel hon har. Jag är inte allt det hon rabblade upp igår.
Igår var ingen höjdarkväll direkt. Så här i efterhand kunde jag lika gärna stannat hemma. Men lätt att vara efterklok.
Har hela dagen känt sådan irritation och till viss del ilska gentemot en så kallad vän. Vi blev ovänner en stund i går kväll också. Jag kan för mitt liv inte förstå hur en människa kan vara så ignorant, omdömeslös och ha total avsaknad av empati.
Usch, blir irriterad bara jag tänker på allt dumt hon hade mage att vräka ur sig igår.
Alla som känner mig vet att jag har mått dåligt under en lång tid. De som är mig allra närmast förstår att det inte är "att bara rycka upp sig" när livet känns rent ut sagt för jävligt. Jag lever ett stillsamt liv och är inte den som är mest social. Definitivt inte när jag mår som sämst och det är en bedrift att bara ta sig ur sängen. Jag har valt att inte planera in för mycket aktiviteter eller träffar med kompisar, för oftast har det blivit så att jag fått lämna återbud precis innan. Jag förstår att folk blir besvikna och jag känner mig taskig. Därför har jag det sista alltid sagt att jag får se hur dagsläget är när det är dags för saker eller träffar.
Men igår fick jag höra att jag är en riktig svikare, urballare, som inte ställer upp för mina vänner. Jag blev så jäkla ledsen och samtidigt arg. VEM är hon att tala för mig hur jag borde göra, borde leva mitt liv, hur enkelt det är att bara ställa upp på saker, oberoende av hur man mår? Hon talade om för mig att vissa saker gör man bara, hur man än mår. Och man lämnar definitivt inte återbud till kompisar för att man har en träff med en kille. Detta återbud lämnade jag i onsdags och visst, det kändes taskigt. Men, som jag frågade min "vän", hur ofta jag gör en sådan sak? Det var då det kom - att jag gör det allt som oftast. Kanske inte för att träffa en kille, men att jag ofta lämnar återbud, sviker och gör folk besvikna.
Jag försökte till en början förklara för henne om onsdagens återbud, men det är där ignoransen och avsaknaden av empati kommer in i bilden. Då gav jag upp. Kände att hon fick tycka och tänka vad 17 hon ville. Egentligen så borde jag inte bry mig så mycket om hennes åsikter. Men det gör så ont när jag vet hur fel hon har. Jag är inte allt det hon rabblade upp igår.
Kommentarer
Trackback
